Millenniumhaveriet har blivit dyrt för Västra Götalandsregionen. Regionen har gått med på att betala 657 miljoner kronor för att lämna samarbetet med Oracle, och den samlade notan väntas landa på 4 miljarder. Kritiken handlar inte bara om pengar, utan om hur ett stort offentligt projekt kunde köra fast trots varningssignaler.
En dyr reträtt från Oracle
Förra veckan kom beskedet om uppgörelsen med det amerikanska IT-företaget Oracle. Västra Götalandsregionen betalar 657 miljoner kronor för att ta sig ur samarbetet.
Det är en del av den större kostnaden för projektet. Den totala notan väntas uppgå till 4 miljarder.
Haveriet beskrivs som unikt i ekonomisk mening. Samtidigt används det som ett exempel på hur offentliga organisationer kan fortsätta att administrera ett misslyckande länge efter att problemen blivit synliga.
Storslagen plan och svag verklighetskontroll
Införandet byggde från början på en mycket ambitiös idé. Målet var inte bara att samla gamla system, utan att skapa en helt ny vårdinformationsmiljö.
Systemet skulle dessutom inte införas stegvis. Planen var att det skulle tas i bruk över en natt.
Det fanns tidigt röster som tvivlade på att allt som utlovades gick att genomföra. Trots det fortsatte arbetet.
Personalen skulle enligt planerna få lämna synpunkter. I praktiken samlades många av dem in på post-it lappar, enligt ledarkrönikan. Därefter har ingen kunnat visa hur synpunkterna användes.
Det är också här Millennium-systemet granskat: tillsyn avslutad av Läkemedelsverket blir relevant som bakgrund till hur frågan har följts upp.
Varför kritiken växte
En central poäng i texten är att ledningen inte kunde bromsa när problemen växte. Ju mer pengar och tid som lades in, desto svårare blev det att backa.
Det beskrivs också som att de som arbetade med systemet såg läkarkåren som motsträvig. DN-journalisten Simon Campanello, som har skrivit boken Millennium-skandalen, berättar att flera på IT-sidan beskrev klinikerna så i intervjuer.
Konsekvensen blev att teoretiska modeller fick större tyngd än vårdens praktiska erfarenhet. Läkare och sjuksköterskor fick mindre inflytande än strateger och konsulter.
Ansvar som stannade på vägen
Ledarkrönikan pekar också på den politiska nivån. Haveriet hade inte kunnat ske utan passivitet där, men det var bara regiondirektören som fick lämna.
Projektet beställdes av en blå-grön koalition. Det sjösattes sedan av en rödgrön.
Socialdemokraterna och Moderaterna hade enligt texten insyn genom presidiet under hela processen. Därför menar skribenten att alla partier bär ansvar, medan skattebetalarna i Västra Götaland inte kommer att kunna utkräva det fullt ut.
Det är också därför vårdcentraler stängda, misstänkt fusk och brottslighet nämns som ett annat exempel på hur förtroendet för vårdens styrning kan skadas när systemen brister.
En varning för fler offentliga projekt
Textens slutsats är att Millenniumhaveriet inte bara handlar om ett enskilt journalsystem. Det ses som ett mönster i svensk förvaltning.
Så länge stora visioner premieras och den som vill bromsa misstänkliggörs, riskerar liknande misslyckanden att upprepas. Skillnaden är främst priset.
Ny bok skildrar Millenniumhaveriet inifrån belyser hur ett stort offentligt projekt kan misslyckas trots varningssignaler.
Här finns också en parallell till Digital vård: AI och appar i Västra Götalandsregionen, där nya digitala satsningar ställs mot kraven på fungerande vård i praktiken.
