Riksbanken lämnade den 20 augusti styrräntan oförändrad på 1,75 procent, en nivå den legat på i snart ett år. Samtidigt öppnade direktionen för att höja senare under 2026. Tre saker avgör om det blir verklighet.
1. Inflationen bakom energipriserna
I juli låg inflationstakten enligt KPI på 0,2 procent och enligt KPIF på 0,7 procent – långt under målet på 2 procent. En stor del av nedgången förklarades av sänkt bensinskatt, alltså en engångseffekt som faller ur jämförelsetalen efter tolv månader.
Det Riksbanken tittar på är därför inte rubriksiffran utan vad som händer när energi- och skatteeffekterna räknas bort. Stiger den underliggande pristakten samtidigt som baseffekterna släpper, kan inflationen röra sig uppåt snabbt utan att något nytt egentligen hänt i ekonomin.
2. Konjunkturen som redan överraskat
Tillväxten kom in starkare än väntat i andra kvartalet, och regeringen har skrivit upp sin BNP-prognos för 2026 till 2,5 procent. En ekonomi som växer snabbare än sin långsiktiga potential bygger successivt upp ett inflationstryck via löner och efterfrågan.
Det är också det argument Riksbanken själv använde i augusti: både tillväxt och inflation kom in högre än i den egna prognosen. Fortsätter det mönstret i höstens statistik blir det svårare att motivera en fortsatt låg ränta.
3. Oljepriset och Mellanöstern
Den tredje faktorn ligger utanför svensk kontroll. Militära sammanstötningar mellan USA och Iran har drivit upp oljepriset, och energi- och transportkostnader slår igenom brett i konsumentpriserna. Statliga SBAB har pekat på just den kanalen när banken räknat med två höjningar under året.
Samtidigt fungerar geopolitisk oro åt två håll: den höjer priserna men dämpar också investeringsvilja och efterfrågan. Vilken effekt som dominerar är den svåraste bedömningen Riksbanken har framför sig.
Vad marknaden räknar med
Prissättningen har pendlat under sommaren. Läs mer om Riksbankens besked och öppningen för höjning samt om förväntningarna på två höjningar före årsskiftet.
