Konjunkturinstitutet (KI) publicerade den 17 september 2026 sin nya specialstudie Långsiktigt scenario för svensk ekonomi till 2055. Rapporten tas fram som underlag för Sveriges klimatrapportering och beskriver hur ekonomin kan tänkas utvecklas de kommande tre decennierna givet dagens beslutade politik och Statistiska centralbyråns (SCB) befolkningsframskrivning från 2025.
Huvudbilden är en ekonomi som växer, men långsammare än den gjort historiskt. Mellan 1993 och 2025 ökade BNP med i genomsnitt 2,3 procent per år. I basscenariot väntas tillväxten bli 1,7 procent per år 2026–2030, 1,8 procent 2031–2040 och 1,5 procent 2041–2055, enligt rapportens tabell över makroekonomiska variabler.
Färre arbetade timmar bromsar
Förklaringen är främst demografisk. Befolkningen väntas växa med bara omkring 0,3 procent per år och nå knappt 11,5 miljoner invånare 2055, skriver KI. Det är en tydligt lägre bana än i institutets förra långsiktsscenario från september 2024, som byggde på SCB:s framskrivning från 2023 och räknade med 12 miljoner invånare 2055.
Eftersom befolkningen växer långsammare ökar också antalet arbetade timmar allt svagare: 0,7 procent per år 2026–2030, 0,4 procent 2031–2040 och bara 0,1 procent per år 2041–2055, jämfört med 0,8 procent per år sedan 1993. Sysselsättningsgraden antas fortsätta stiga, bland annat för att utträdesåldern från arbetslivet antas öka med sammanlagt tre år mellan 2024 och 2055 i takt med längre förväntad livslängd.
Produktiviteten i hela ekonomin antas växa med 1,0 procent per år 2026–2030 och därefter 1,3 procent per år, vilket är lägre än de 1,4 procent per år som uppmätts sedan 1993. I näringslivet räknar KI med 1,7 procent per år 2024–2055, mot 1,9 procent historiskt.
Genomsnittlig årlig procentuell förändring
BNP
BNP per invånare
Produktivitet
1,0 %
2,0 %
0 %
2,3
1,6
1,4
1993–2025
(utfall)
1,7
1,6
1,0
2026–2030
1,8
1,5
1,3
2031–2040
1,5
1,2
1,3
2041–2055
Data: Konjunkturinstitutet, Specialstudie 129, tabell 2 (publicerad 17 september 2026)
Tillväxten per invånare halkar efter
För hushållen är BNP per invånare det mått som säger mest om levnadsstandarden. Här är bilden ännu tydligare. Under 2026–2030 väntas BNP per invånare växa med 1,6 procent per år, i nivå med det historiska genomsnittet, men takten sjunker sedan till 1,5 procent 2031–2040 och 1,2 procent per år 2041–2055.
Samtidigt åldras befolkningen. Andelen invånare som är 80 år eller äldre väntas öka från 6,3 procent 2025 till 10,0 procent 2055, enligt rapportens tabell över åldersfördelningen. Den ekonomiska försörjningskvoten, som KI definierar som kvoten mellan antalet ej sysselsatta och antalet sysselsatta, sjunker enligt scenariot fram till ungefär 2040 och börjar därefter stiga, men den ligger fortsatt under 1 hela perioden fram till 2055.
Rapporten beskriver också en fortsatt strukturomvandling. Tillverkningsindustrins andel av näringslivets arbetade timmar väntas minska från 16,2 procent 2023 till 12,0 procent 2055, medan handel och övriga tjänster behåller en andel kring 58 procent. Inom industrin antas järn- och stålproduktionen ställa om till fossilfri, vätgasbaserad teknik omkring 2040, och koldioxidinfångning införas i raffinaderier, elproduktion och cementindustri från mitten av 2040-talet.
Faktaruta: Scenario är inte prognos
Konjunkturinstitutet skiljer på prognoser, som avser de närmaste cirka två åren, och scenarier, som beskriver utvecklingen därefter. Ett scenario är en konsistent beräkning som bygger på ett antal förenklade antaganden, till exempel om befolkningens storlek, produktivitetens tillväxt och vilka klimatstyrmedel som är beslutade. Det är inte nödvändigtvis den mest sannolika utvecklingen utan en utgångspunkt för att analysera politik. I den nya rapporten skriver KI: “Scenariot ska inte ses som en prognos eftersom det inte går att med någon rimlig precision göra prognoser på så lång sikt.”
I 2026 års scenario ingår endast styrmedel som beslutats före den 30 juni 2026. Priserna i EU:s utsläppshandel följer EU-kommissionens bana för befintliga åtgärder. Som komplement redovisas två alternativscenarier: ett med högre produktivitetstillväxt (1,9 procent per år i näringslivet, som historiskt) som ger 5,3 procent högre BNP 2055, och ett med högre koldioxidpris som ger 0,3 procent lägre BNP 2055 jämfört med basscenariot.
Offentliga finanser: försvar på lån, sedan åtstramning
Scenariot bygger på det finanspolitiska ramverk som gäller från 2027, då överskottsmålet ersätts av ett balansmål. Det innebär enligt rapporten ett finansiellt sparande på i genomsnitt noll över en konjunkturcykel. Fram till 2035 antas dock den blocköverskridande överenskommelsen om lånefinansierade försvarssatsningar gälla, och försvarsutgifterna växer i scenariot från dagens 2,6 procent av BNP till 3,5 procent av BNP.
När balansmålet ska följas fullt ut från 2035 krävs enligt KI:s beräkningar budgetförstärkande åtgärder som på sikt uppgår till knappt 1 procent av BNP. Maastrichtskulden, det vill säga den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, ligger i scenariot inom skuldankarets intervall på 35 procent av BNP plus minus 5 procentenheter.
Inflationen mätt med konsumentprisindex (KPI) antas uppgå till 2,5 procent per år 2026–2030 och därefter omkring 2 procent, medan timlönerna ökar med 3,2 procent per år fram till 2030 och 3,6 procent per år därefter.
Vad betyder det för pensioner och skatter
För pensionssparare är två saker i scenariot centrala. Dels antas utträdesåldern från arbetslivet stiga med tre år till 2055, vilket speglar att åldersgränserna i pensionssystemet är kopplade till medellivslängden. Dels är det reallönetillväxten, alltså skillnaden mellan löneökningar på 3,6 procent och inflation kring 2 procent, som avgör hur inkomstpensionerna räknas upp, eftersom de följer inkomstindex. Räknat som skillnaden mellan rapportens antaganden om timlön och KPI motsvarar det en reallönetillväxt på omkring 1,5 procent per år från 2031, vilket sätter taket för hur snabbt inkomstpensionerna kan växa i reala termer.
För skattebetalarna är budskapet att kostnaderna för försvar och en åldrande befolkning inte ryms inom dagens skatteuttag när lånefinansieringen upphör. Budgetförstärkningar på knappt 1 procent av BNP från 2035 måste enligt scenariot komma antingen från högre skatter, lägre utgifter eller en kombination. Rapporten tar inte ställning till vilket.
KI understryker att beräkningarna är behäftade med stor osäkerhet. I sammanfattningen skriver institutet: “Osäkerheten om den tänkbara utvecklingen av ekonomin för en så lång tidshorisont är mycket stor, vilket bör beaktas när resultaten tolkas.” Rapporten är författad av David von Below, Charlotte Berg, Erik Glans, Svante Midander och Laszlo Sajtos och finns i sin helhet som pdf hos Konjunkturinstitutet.
