Redan i början av 2030-talet kan el-flyg för kortare sträckor i Europa bli en verklighet. Flera startupföretag ger detta löfte, men historiska exempel visar att sådana tidsramar ofta inte hålls. Svenska Heart Aerospace exemplifierar detta, och det finns fortfarande en stor skillnad mellan vision och den tekniska verkligheten.
Räckvidd som räcker långt på kartan
I en intervju med Euronews framhäver Carlos López de la Osa från European Federation for Transport & Environment att utvecklingen kan gå snabbare än vad många förväntar sig. Flera företag arbetar på att konstruera flygplan som kan klara upp till 500 kilometer. Regeringen har nyligen lanserat en stor satsning på flygsektorn, med fokus på att stärka Arlanda flygplats och förbättra flygförbindelserna.
En räckvidd på 500 kilometer skulle, enligt EASA, EU:s flygsäkerhetsmyndighet, kunna täcka en fjärdedel av flyglinjerna i Europa. Den sträckan skulle även vara tillräcklig för rutter som Stockholm-Köpenhamn, London-Dublin och Barcelona-Ibiza.
Holländska Elysian Aircraft arbetar tillsammans med KLM. Bolaget siktar på ett batteriflygplan för 90 passagerare med 1 000 kilometers räckvidd till 2035.
Franska Aura Aero har som mål att certifiera ett hybridflygplan för 19 passagerare redan 2029. Detta indikerar att branschen utforskar flera alternativ samtidigt.
Batterierna sätter gränsen
Det största hindret är energitätheten. Jetbränsle innehåller omkring 12 000 wattimmar energi per kilo.
De mest avancerade litiumbatterierna idag har en kapacitet på cirka 250–300 wattimmar per kilo. Detta är mer än 27 gånger lägre, enligt en översikt av forskningen publicerad i Springer Nature.
För att regionala flygplan med över 19 säten ska bli ekonomiskt genomförbara bedömer branschen att en kapacitet på minst 400 wattimmar per kilo är nödvändig. Denna nivå existerar för närvarande endast i laboratoriemiljöer och används inte kommersiellt.
En tidigare analys från ICCT, International Council on Clean Transportation, pekar också på att verkliga räckvidder ofta blir kortare än tillverkarnas löften. I ett fall räknade forskarna fram omkring 260 kilometer, trots att bolaget självt uppgav 400 kilometer.
Heart Aerospace visar hur svårt det är
Heart Aerospace grundades i Göteborg 2018 och satte först upp målet att ha sitt 19-sitsiga el-flyg i kommersiell drift 2026.
Det målet övergavs när batteritekniken inte räckte till. Bolaget bytte då till hybridmodellen ES-30 med 30 säten.
Provflygningen av demonstratorplanet var planerad att äga rum under andra kvartalet 2025. Den har dock blivit uppskjuten minst tre gånger, först till slutet av 2025 och sedan till tidigt 2026. Nu finns det inget fastställt datum, eftersom en vinge behövde byggas om.
Bolaget har också flyttat huvuddelen av verksamheten från Sverige till Kalifornien. Typcertifieringen är nu satt till 2028–2029, vilket är tre år senare än den ursprungliga planen.
De första linjerna blir sannolikt små
Trots dessa motgångar finns det projekt som har kommit längre. Tyska Vaeridion rapporterar att deras niositsiga elflygplan kan operera för under 50 cent per passagerarkilometer.
Bolaget säger att det är jämförbart med ett förstaklassbiljett på tåg. Samtidigt har det säkrat beställningar på 100 flygplan.
Den mest sannolika starten är ändå små regionala linjer, inte stora genombrott. Först kan tekniken komma att binda ihop platser som i dag saknar flygförbindelser, som de norska fjordöarna.
Därefter kan den prövas på mer etablerade kortlinjer. Men även med flera konkreta framsteg talar mycket för att el-flyg blir verklighet steg för steg, inte till 2030.
För den som följer utvecklingen i Norden är frågan också kopplad till Skellefteå Airport, som är en av Sveriges ledande flygplatser inom hållbar utveckling och elflyg, samt flygbranschens framtid vid Arlanda, där nya tekniker kan påverka hur regional trafik byggs upp.
Flera av de tekniska resonemangen stöds också av RISE genomgång av elflyg i Sverige, som beskriver var utvecklingen står i dag.
Även branschens tidslinjer har fått stöd i andra bedömningar, bland annat i Vattenfalls genomgång av elflyg, där de första kommersiella flygningarna väntas först senare under decenniet.
