I en europeisk fordonsindustri som krymper snabbare än många räknat med, och en internationell försvarsindustri som skriker efter produktionskapacitet den inte har, växer en idé fram som för bara några år sedan hade låtit som svårförenligt, att bygga om delar av fordonsindustrins fabriker för att istället tillverka komponenter till försvarsindustrin. Peter Bryntesson, VD för branschorganisationen Fordonskomponentgruppen FKG, har blivit en av de som driver frågan hårdast, och han menar att Sverige inte har råd att vänta.
En krympande europeisk fordonsindustri möter en omättlig efterfrågan
Den svenska fordonsindustrin sysselsätter i dag omkring 126 000 personer, men trycket kommer från flera håll samtidigt. Enligt siffror som cirkulerat i branschen riskerar uppemot 350 000 leverantörsjobb inom EU att försvinna fram till 2030, i takt med elektrifieringen och den hårdnande konkurrensen från kinesiska tillverkare, varav omkring 20 000 i Sverige.
Den europeiska fordonsindustrin i stort pressas hårt. Volvo Cars, en av Sveriges största privata arbetsgivare, redovisade i augusti 2026 en global försäljningsnedgång på 7,4 procent jämfört med föregående år (148 239 sålda bilar mot 160 160 året innan), driven av hårdnande konkurrens från Kina och ett svagare USA. USA:s regering aviserade i maj 2026 höjda tullar på europeiska bilar till 25 procent, vilket ytterligare pressar exportberoende tillverkare.
På andra sidan står en internationell försvarsindustri som inte kan skala i den takt som efterfrågan kräver. Order finns, kapital finns, men den fysiska produktionskapaciteten, verktygsmaskinerna, de kvalificerade CNC-operatörerna och de certifierade underleverantörskedjorna saknas i den omfattning som skulle behövas. Det är detta gap, en krympande marknad på ena sidan, en omättlig på den andra, som Bryntesson och hans kollegor i branschen menar är själva möjligheten.
Mötet i Trollhättan
Inom kort planeras ett möte som FKG, under ledning av Magnus Olsson, arrangerar med stöd av Innovatum, ACS, IUC-Väst, BRV, Trollhättans Stad samt delar av den svenska fordonsindustrin på Saabs gamla anläggning i Trollhättan, en plats som redan bär på historien av en bilindustri i omvandling. Enligt uppgifter bedöms omkring 1 100 svenska fordonsfabriker ha en produktionsstruktur som går att ställa om, och ett pilotprojekt med finansiering från Västra Götalandsregionen är redan igång.
”Det här är historiskt. Vi har en industri som kan tillverka precisionskomponenter i stora volymer, med rätt kvalitetssystem och rätt kompetens, det är exakt det försvarsindustrin behöver för att komma upp i den skala som efterfrågas. Frågan är inte längre om fordonsindustrin kan göra den här resan, utan hur fort vi kan göra den tillsammans med försvarssektorn och staten.”, säger Peter Bryntesson till Finanstidning.
Bryntesson har varit tydlig med att detta inte handlar om enstaka pilotprojekt, utan om en strukturell omställning som skulle kunna skapa uppemot 10 000 nya jobb inom försvarsrelaterad produktion, jobb som annars riskerar att gå förlorade när den traditionella fordonsindustrin fortsätter krympa.
Tyskland visar att det går
Att omställningen är fullt möjlig går redan att se i Tyskland, där Rheinmetall sedan sommaren 2025 håller på att bygga om anläggningar som tidigare tillverkade bildelar. Tydligast är exemplet med Pierburg GmbH:s fabrik i Berlin-Wedding, som den 1 juli 2025 ombildades till Rheinmetall Waffe Munition GmbH. Omkring 293 produktionsanställda, av totalt cirka 345 personer som berörts av omställningen, flyttades över till det nya bolaget med en femårig anställningsgaranti framörhandlad av den lokala fackklubben. Anläggningen tillverkar mekaniska komponenter till artilleriammunition, och ombyggnaden av anläggningen pågår fortfarande. Rheinmetall har även aviserat en liknande ombyggnad av en andra anläggning i Neuss, om än utan att några konkreta investerings- eller sysselsättningssiffror offentliggjorts för den delen.
Ett annat uppmärksammat exempel är Volkswagens fabrik i Osnabrück. Där tecknades i början av september en preliminär överenskommelse om att den israeliska investmentfirman Aurelius Capital, tillsammans med delstaten Niedersachsen, ska ta över anläggningen sedan biltillverkningen (bland annat T-Roc Cabriolet) upphör sommaren 2027. Planen är att fabriken i stället ska producera komponenter till luftvärnssystem tillsammans med det israeliska försvarsföretaget Rafael Advanced Defense Systems, känt bland annat för Iron Dome. Enligt de senaste uppgifterna skulle omkring 1 400 av fabrikens 1 800 jobb kunna räddas genom affären.
Tillsammans visar de tyska exemplen ändå något viktigt, omställningen är varken teoretisk eller omöjlig. Den pågår redan, i industriell skala, hos Europas största fordonsnation.
Kapitalet som väntar på kapaciteten
För investerare som Front Ventures är frågan inte abstrakt. Bolaget har redan i dag investeringar i försvarsrelaterad verksamhet där efterfrågan och kapitalet finns på plats, men där produktionskapaciteten är den begränsande faktorn. Ett konkret exempel är Ukrainska Aeromotors som Front Ventures VD Jonas Malmgren kommenterar.
”Det här handlar inte om en framtida investeringsmöjlighet, vi har redan i dag investeringar där order och kapital finns, men där vi väntar på att produktionskapaciteten ska komma ikapp. Ukrainska Aeromotors är ett bra exempel, sedan Front Ventures investerade i bolaget i december 2025 har verksamheten gått från 10 000 till 40 000 motorer per månad men behovet är långt större. Hela branschens flaskhals är densamma som Peter beskriver, det finns inte tillräckligt många fabriker som kan leverera i den skala som efterfrågas. Varje fabrik som ställer om är därför direkt relevant för oss som investerare, inte bara för sysselsättningen.”, säger Jonas Malmgren.
Det är den kopplingen, mellan kapital som redan är i rörelse och en fysisk produktionskapacitet som ännu inte hängt med, som gör frågan om fordonsindustrins omställning till mer än en industripolitisk debatt. Den avgör hur snabbt investeringar som redan är beslutade faktiskt kan omsättas i produktion.
Kan skapa tiotusentals arbetstillfällen
Det handlar i grunden om att ersätta en marknad i strukturell nedgång, den traditionella fordonsindustrin, med en marknad där efterfrågan på kapacitet är extremt hög och växande inom försvarsindustrin. Gjort rätt kan omställningen skapa tiotusentals arbetstillfällen i en sektor som annars riskerar att fortsätta krympa. De tyska exemplen är inte ett facit Sverige ska kopiera i detalj, utan ett bevis på att steget från fordonskomponenter till försvarskomponenter är görbart, med rätt kompetens, rätt investeringar och rätt politisk vilja.
Frågan är inte längre om svensk fordonsindustri kan göra den resan. Frågan är hur många av de 1 100 fabriker som redan identifierats som möjliga att ställa om som faktiskt kommer att göra det, och hur fort.
