Inköpschefsindex, PMI, är en av de första signalerna om vart konjunkturen är på väg. Siffran publiceras i början av varje månad och avser månaden som just avslutats – långt innan nationalräkenskaperna hinner fram.
Så konstrueras siffran
PMI bygger på en enkät till inköpschefer i industri- respektive tjänsteföretag. De får inte ange volymer i kronor, utan svarar om aktiviteten är högre, oförändrad eller lägre än föregående månad. Svaren vägs samman till ett index där 50 är brytpunkten: över 50 betyder att fler företag rapporterar ökning än minskning, under 50 tvärtom.
Nivå och riktning är två olika saker
Den vanligaste felläsningen är att blanda ihop dem. Ett index som faller från 58 till 55 betyder inte att industrin krymper – den växer fortfarande, men något långsammare. Omvänt kan ett index som stiger från 44 till 48 vara ett tydligt förbättringstecken trots att nivån signalerar nedgång.
Delindexen som säger mest
Huvudsiffran är en sammanvägning, men de underliggande komponenterna bär mer information. Orderingången är den mest framåtblickande, eftersom dagens order blir morgondagens produktion. Sysselsättningsindex signalerar om företagen vågar anställa. Leverantörernas leveranstider fångar upp flaskhalsar, och prisindex ger en tidig indikation på kostnadstryck som senare kan synas i inflationen.
Måttets svagheter
PMI är en stämningsmätare, inte en volymmätning. Ett litet företag väger lika tungt som ett stort i enkäten, och index säger ingenting om hur mycket produktionen ändrats – bara om riktningen. Måttet är också känsligt för nyhetsflödet: en period av dyster rapportering kan färga svaren utan att orderböckerna faktiskt förändrats.
Därför bevakar marknaden det ändå
Trots bristerna är PMI den snabbaste breda konjunktursignal som finns, och den samlas in på samma sätt i de flesta länder – vilket gör den jämförbar över gränser. Se hur den läses i andra ekonomier: Kinas inköpschefsindex och Frankrikes reviderade siffra.
