Roger Akelius, Sveriges största privata skogsägare, säljer 20 skogsfastigheter på sammanlagt över 4 000 hektar. Utgångspriset ligger på 140 miljoner kronor. Sex fastigheter om 339 hektar är redan sålda för 36,6 miljoner kronor.
Skälet han anger
Akelius pekar på förändrade naturvårdskriterier och på att miljöorganisationer i ökande grad överklagar beslut och avverkningsanmälningar. Han säger sig ha tröttnat på myndighetsbrev, viteshot och osäkerhet kring om avverkningar går att genomföra.
Den tretåiga hackspetten, en skyddad art, har stoppat eller fördröjt avverkningar på flera håll i landet.
Varför osäkerheten träffar värderingen
En skogsfastighet värderas i praktiken på det förväntade nuvärdet av framtida avverkningar. Om det blir osäkert både om och när virket får tas ut faller nuvärdet – inte för att skogen är mindre värd fysiskt, utan för att kassaflödet skjuts på framtiden och riskpremien stiger.
Det är den mekanismen som gör regelosäkerhet till en prisfråga snarare än enbart en politisk fråga.
Den bredare frågan
Fallet illustrerar en konflikt som pågått i flera år: EU:s art- och habitatdirektiv och den svenska tillämpningen av artskyddsförordningen ställs mot skogsbrukets planeringshorisont, som mäts i decennier. För institutionella ägare av skogsmark är förutsägbarhet i tillståndsgivningen ofta viktigare än nivån på kraven.
Vem som köper
Fastigheterna är utlagda via mäklare och några namngivna köpare har inte presenterats.
