PPWR har nu blivit verklighet för förpackningsbranschen. Reglerna började gälla den 12 augusti och väntas påverka allt från materialval till ansvarsfördelning och kostnader. På ett rundabordssamtal hos DS Smith samma dag beskrev flera deltagare läget som början på en ny fas för europeiska förpackningar.
PFAS blir en första stor testfråga
Tom Johnsson, Category & Sourcing Manager North EMEA på DS Smith, identifierade artikel 5 som en av de tidiga stora utmaningarna. Där fastställs gränser för PFAS i förpackningar, de så kallade evighetskemikalierna. Marabou introducerar förpackningar tillverkade av återvunnen plast, vilket minskar behovet av ny plast och påverkar 80 miljoner chokladkakor.
Han påpekade även kraven gällande tungmetaller i tryckfärger och lim. De produkter som redan finns i butikerna får dock säljas under en övergångsperiod.
För industrin blir borttagandet av PFAS svårt. Ämnena kan komma in via vatten, men reglerna förbjuder aktiv tillsats. Det som ändå finns kvar måste ligga under gränsvärdena.
Ett problem är att det ännu saknas en harmoniserad analysmetod. Det gör att olika mätningar kan ge olika resultat, vilket skapar osäkerhet för företag som ska visa att de följer reglerna.
Ansvar flyttas när definitionerna ändras
Regelverket ändrar också definitionerna av producent, slutanvändare och tillverkare. I vissa fall kan det flytta producentansvaret längre in i värdekedjan.
Det handlar bland annat om företag som förpackar och fyller produkter eller importerar varor. För många företag blir det därför avgörande att klargöra vilken roll de har.
Natali Qvarfort, näringspolitisk expert på Svensk Handel, nämnde att hon under nästan ett år har arbetat med frågor relaterade till PPWR i närmare åttio procent av sin tid. Hon beskrev informationssituationen som ett lapptäcke.
, Om du ska göra affärer med andra EU-länder, finns det för tillfället 27 olika tolkningar, påpekade hon.
Hon varnade för att små företag kan få svårt att hantera kraven. De måste veta vem de ska kontakta i varje land, vilka avtal som krävs och vilken data som ska lämnas vidare.
Enligt henne kan det snabbt bli ett oöverstigligt problem. Hon tror att många mindre aktörer kan tvingas lägga ned om de inte klarar anpassningen.
Myndigheterna får en svår tillsynsuppgift
Frågan om vem som ska kontrollera efterlevnaden är fortfarande öppen i praktiken. Erfarenheten från producentansvaret visar att det fanns många som inte följde reglerna.
Naturvårdsverket hade kontrollansvaret då, men saknade resurser för att nå alla. Åsa Stenmarck på myndigheten säger nu att läget fortfarande är begränsat.
”Vi har fått lite mer resurser, men inte tillräckligt om vi tänker att vi ska tillsyna alla. Vår nybildade enhet för detta arbetar också mycket med att automatisera tillsynen till exempel för att få tag på friåkare. Så där kanske vi kan komma rätt mycket längre bara genom det jobbet och att utvidga det till att se till att till exempel dokumentation finns på plats och rapporteras in till oss. Men att göra besök hos enskilda företag kommer vi inte kunna göra hur mycket som helst så som det ser ut nu”, säger hon.
Hon säger också att det fortsatt kan gå att smita från ansvaret. Natali Qvarfort påpekade att det tidigare kunde vara billigare att låta bli att anmäla sig och i stället betala en sanktionsavgift.
Nu, förklarade hon, arbetar man på att hitta en balans så att det inte ska vara lönsamt att stå utanför en producentorganisation. Dessutom måste företag som levererar från exempelvis Kina ha en representant i Sverige för att hantera avgifterna.
Konsumenterna kan få betala mer
På frågan om PPWR kommer att göra varor dyrare för konsumenter blev svaret från handelns företrädare ja. Samtidigt finns det röster som tror att branschen kan lösa omställningen utan högre priser i butik.
Osäkerheten handlar inte bara om kostnader. Flera deltagare pekade på att EU:s regelutvecklare ibland har svag insyn i vad som faktiskt går att genomföra i praktiken.
Det kan till och med resultera i ett ökat antal förpackningar på marknaden. Om en förpackning bedöms ha för mycket tomrum kan företag välja att dela upp en leverans i tre istället för en.
Det slår särskilt hårt mot mindre aktörer. De delegerade akter som ska förtydliga reglerna kommer senare, men det är oklart när. Reform av avfallslagstiftning syftar till ökad materialåtervinning och cirkulär ekonomi.
Övergångstider finns, men dessa sträcker sig endast över ett par år. Samtidigt tar utvecklingen av nya lösningar tid, och ibland krävs nya maskiner. Om många företag behöver göra investeringar samtidigt kan det leda till längre leveranstider.
Designen får större betydelse
Fredrik Johansson, Design & Innovation Manager North EMEA på DS Smith, beskrev PPWR som en stor utmaning. Han anser att förpackningen nu får en mer framträdande roll redan i produktutvecklingsprocessen.
För honom handlar arbetet om att minska materialåtgången så långt det går utan att tappa skyddet för innehållet. Förpackningen ska fortfarande göra sitt jobb i distributionskedjan.
Han betonade också att data och systemstöd blir avgörande. Utan det blir det svårt att leva upp till kraven och samtidigt utveckla nya lösningar i tid.
Det är just där många företag nu står. PPWR är inte längre en framtidsfråga, utan ett regelverk som redan styr nästa steg för hela förpackningskedjan.
För den som vill förstå bakgrunden till de nya kraven finns mer om EU-förordningen om förpackningar hos Naturvårdsverket.
